”Det finns ingenting som är så välbekant att det inte rymmer något obekant” skrev Sven-Eric Liedman i en bok jag läst. Nu har jag inte citerat honom rätt för jag minns inte riktigt var jag läste detta (förlåt).
Men om man tänker att man är ett barn så är vardagen den största upptäcksplatsen och den viktigaste att upptäcka. Att gå och handla i en affär med allt vad som finns av mat och städsaker. Att sitta på en buss och färdas är nytt och spännande. Att sitta på en tunnelbana och se ut över människor en resa i psykologi, att ta avsked från en mamma eller en pappa på en bilparkering och rusa till skolan en träning i nödvändig separation. Om och om igen. En viss medvetenhet om vardagens storhet kan hjälpa oss vuxna att se lite annorlunda på tillvaron.
Barn är nutidsorienterade och kartan breder ut sig i takt med vilja, mod och kunskap. Vuxna är framtidsorienterade och kartan är redan fylld av framtiden men om det finns vilja, mod och kunskap kring den har jag ingen aning.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Jag tror han sagt ungefär så vid flera tillfällen, i flera texter och i flera föreläsningar. Eller åtminstone har det varit ett underliggande budskap i flera texter. Liedman är också en klok en.
Ja, han är mycket klok. A-M