Jag funderar över vad ett barn är idag?
Den frågan är viktig att ställa sig. Skolans roll för barn är och kan verka som fristad för att pedagoger kan, vill och söker förstår vad barn är och vad barn behöver just därför att skolan möter barn.
Jag skräms den historia jag känner till, hur det lilla barnet en gång föddes ont, hur barnet i vår historia tillskrevs vuxenheten genast då man trodde att barnet egentligen föddes så men i en lite för liten kropp, eller då människan trodde att barn inte innehåll någonting utan att man egentligen bara kunde fylla på dem med det som föll människorna in, och de barn som byggde upp städer, tog in rågen, plockade potatis och fortfarande är den billigaste arbetskraften i världen därför att barn också har armar och ben och små kroppar att hänga tyngder på.
Jag skräms då jag ser barn gå i föräldrarnas mittpunkt istället för att vara barn som ingår i ett sammanhang. Barnet som projekt och framtidsbärare av allt och mycket mer än allt. Vad är ett barn?
Jag ser barn som åker skrikande och förtvivlade i barnvagnar där mammas eller pappas ansikte inte längre korresponderar hur världen ser ut och kan förstås då barnens färd riktas ut mot världen i en hiskelig fart och osorterat möter ett barn utan att barnet själv kan få världen tolkad i en förälders ögon och gester. Den framåtåkande ungen kan inte sortera, förstå eller få sina upplevelser nyanserade och härbärgerade. I förälderns ögon och ansikte förklaras världen. Kontakten är livsnödvändig.
Och jag ser hur föräldrar talar om sina barn i mobiltelefoner under tiden den lilla äter upp sin korv eller hamburgare som om barnet bara ska utfodras. Jag tror att mammor och pappor vill det allra bästa men förstår inte själva sin vikt i guld och relationens kvalitet som barnets enda möjlighet i världen.
Jag skräms av artiklar där barn är objekt som ska rättas till. Jag älskar smutsiga kläder som visar att barn har upptäckt världen genom att vara i den och påta omkring. Jag älskar ungar som skriker förtvivlat i vagnar för att de verkligen har tröttnat på att vara på Ikea och köpa nya soffor.
Jag önskar att barn är barn också i våra tider. Och att barndom är något vi beaktar över hela världen. Barn är först och främst en människa!
Det finns så mycket att skämmas för som vuxen när det gäller barn. Lyckas man hitta rätt i sitt eget liv så finns fortfarande alla andra vuxna som inte gjort det kvar. Vi har ju ansvar för alla barn inte bara våra egna. Jag blev så nyfiken på länken i texten men det gick inte att följa. /A
Tack för länkningen!
Jag är stolt över att få finnas i utkanten av din text.