Jag tänker att vi alltid måste ställa oss den frågan – vad är ett barn?
Om och om igen (klokt inlägg om hur länge vi orkar engagera oss) möter barn oförstående omvärldar som inte tillåter dem att vara barn. Att vara ett barn betyder att man inte är stor nog för att vara ensam, klara sig kallsinnigt på egen hand i en värld där man ska ta hand om sig själv, ha inkomst, äga hem och hus, förstå språk, begripa sig på att svara mot oförrätter som man utsätts för, tala välvilligt om sina rättigheter och kräva att få ta plats där den inte ges.
Barn är inte vuxna men barn möter vuxna som tvingar dem att bli vuxna fort. Samhällen ska överallt värna barns rätt, äga det perspektivet barnet knappast kan äga självständigt, möta barn som människor och ge dem det stöd, den trygghet, den värld de har rätt till. Samhället är vi, du och jag.
Och om vi ser något som vi kan göra något åt bör vi handla. Något inom oss ska resa sig i försvar och göra oss till de vuxna vi ska vara. It takes av village to bring up a child. Mer eller mindre!