Det första, det andra, det tredje…

första knuffen

första slaget

första, andra, tredje, fjärde, femte, sjätte, sjunde, åttonde, nionde…

Vi kan aldrig säga knuffen, slaget som ett endaste knuff eller slag.

Det är alltid den första knuffen och det första slaget.

Första, andra, tredje, fjärde, femte, sjätte, sjunde, åttonde…

Det som är obehagligt och sorgligt är att barnet i så hög grad samspelar med sin förälder och gör sig skyldig till det som händer. Samspelet är så finurligt uppbyggt och beror på att den ena parten är totalt beroende av den andre. Anpassningen är därför livsviktig. Den som är ansvarig för samspelets kvalitet är bara den ena av de två. Den som är vuxen.

Det som händer är också det märkliga att barnet gör sig skyldig. Och skulden och skammen är det höga pris som ska betalas om och om igen. Det som är värre är att tystnaden blir stor och kryper in i samspelet. Som om det aldrig någonsin hänt…


Anne-Marie

Det här inlägget postades i Sorg och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

5 svar på Det första, det andra, det tredje…

  1. sspirit skriver:

    A child too, can never grasp the fact that the same mother who cooks so well, is so concerned about his cough, and helps so kindly with his homework, in some circumstance has no more feeling than a wall of his hidden inner world. – Alice Miller

  2. Anne-Marie skriver:

    Alice Miller var så mörk tänker jag – så skuldbeläggande läsning. Modern framstod så … ond i sig själv. Jag kan ha missförstått men jag tycker Alice Miller stack ut under en tid då det behövdes … och skapade tänk och omtänkande… men åh så mycket skuld. A-M

  3. sspirit skriver:

    Det är skuldbeläggande.

    Men jag lägger inte fokus på skulden. Jag lägger fokus på orsaken till verkan.

    För oftast är det inte kärleken till barnet som saknas.

    Varför en mor, en far, en … vuxen slår ett barn? Alla former av misshandel. Varför?
    Vad kan en mor, en far, en … vuxen göra istället? Vet de, kan de vad de kan göra istället?

  4. Anne-Marie skriver:

    Jag tänker inte att du vill det – jag minns bara då jag läste Alice Miller. Jag tror som du – hitta andra vägar än att slå, skrika dumma ord, göra illa – att lära sig hantera sina känslor. Barn väcker känslor. Och många sådana. Alla är känslor är inte angenäma, en del är minnen som man inte längre minns. A-M

  5. mie skriver:

    Den vuxne åskådaren/åhöraren FÅR ALDRIG TYSTNA!!!!!!!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.