Att lämna avtryck kan vara att lämna sin stämma till en inre röst hos någon annan. Väl valda ord är avsändarens ansvar.
”Ingenting förstår jag då
Orden är för stora
Jag förstår ord som ”lilleputt”
Ord med lilla, lille och liten
DET VAR JAG
jag kallades för Lillan
Orden var för stora, inte sammanhanget. Morfar läser högt. Jag sitter i knäet på morfar. Jag hör hans ord. Vi är många barn samlade. Sammanhang. Jag tillhör alla dem som lyssnar. Jag lyssnar till ord som är små. Så små att jag känner igen mig. ”Lilleputt” och jag blir glad. Vi är tysta för morfar läser. Vi är tysta för vi är många som väntar på orden från morfars mun.
Orden var för stora. Sammanhanget var precis lagom. Boken, bokstäverna och rösten, morfars röst, en inre skatt. Javisst, som vuxen vet jag att jag har lyssnat till Swift och ”I lilleputtarnas land”. Men nej, jag har aldrig läst boken. Morfar läser den fortfarande för mig långt där inne.”
****Den här texten skrev jag för många, många år sedan och den publicerades i boken: LÄSLUST och LÄTTLÄST, 2003 i serien SKRIFTER UTGIVNA AV SVENSKA BARNBOKSINSTITUTET nr 79.
Anne-Marie