För mycket trygghet – för lite innehåll

Det är för mycket trygghet och för lite innehåll i undervisningen tillsammans med särskoleelever. Tryggheten gör mig lite rädd. Vår förmåga att bygga upp det trygga ger kanske märkligt nog saker och ting blir farliga. Jag måste tänka på Astrid Lindgrens djävulsgap i Ronja Rövardotter och hur barn måste ta ganska stora allvarliga och farliga kliv för att lära sig. Ronjas skrik är i sig en utmaning – Hit med lite farligheter! Ronja ber om utmaningarna och förtryggar man henne så söker hon upp dem. Människan behöver sitt lärande. Denna symbolik är stor. Astrid Lindgrens arv till oss i den stora trygghetens famn.

Omsorg om är viktigt men omsorgen om att få lära sig är oändligt mycket viktigare. Jag tror ibland att vi lärare strävar efter en slags undervisning som handlar om att säkerställa så att den blir trygg. Barn utanför skolan struntar fullkomligt i detta trygga. De lär sig komplicerade ramsor som man ska klappa till, hoppar hopprep och springer hejdlöst efter fotbollar, cyklar fast de inte egentligen kunde och ger sig i kast med fantastiskt svåra uppgifter och uppdrag på exempelvis interaktiva spel, som World of warcraft. Barn behöver innehåll kring sitt sitta-still-uppdrag. Barn behöver ana det framtida och det som barn inte förstår ännu. Barn behöver härbärgera att lärandet stundtals sätter saker och ting på ända, att man måste omvärdera det man kan. Allt detta är otryggt men nödvändigt. Lärandets glädje är just att ha erfarit det svåra och klarat sig igenom det.

Jag vill att innehållet ska samla oss i klassrummet. Och innehållet bör vara så utmanande att vi börjar fråga och ifrågasätta. Eleverna är en stor kunskapskälla och tillsammans ska vi konstruera kunskap och lärande. Var och en ska utmanas. Det är inte bra att omsorga bort innehållet. Då skapar vi lärande oro kring ingenting. Vi omsorgar bort själva utvecklingen.

Anne-Marie