Igår skrev jag 15 679 ord. Det är många ord som trycks in i mitt interaktiva papper. Ungefär hur många ord som deletas (suddas bort med deleteknappen) har jag ingen aning om. Kanske att jag deletar fyra – fem tusen ord. Kanhända att jag skriver om hela stycken flera gånger. Så det summativa resultatet av 15 679 ord säger bara en liten del av det jag gjort igår. Den formativa processen för att skapa dessa ord är mer intressant, den berättar mer om hur jag gör för att skapa och vad just jag behöver för att skriva:
Jag börjar skriva direkt på morgonen.
Jag går omedelbart till datorn.
Slår på den.
Sedan med bestämda steg till min vackra kaffebryggare.
Tre skopor jättegott Zoegakaffe i filtret och så på med själva apparaten.
Sedan till den plats där jag denna gång finner skrivlust.
Sedan skriver jag… och skriver… ett blogginlägg för att liksom värma upp.
När det har gått flera timmar vaknar jag upp igen.
Då ser jag mig yrvaket omkring – Va – är klockan två?
Då… måste jag ha en kopp kaffe till. Och plötsligt börjar jag städa.
Men mitt i sopandet släpper jag taget om städningen och har just kommit på någonting…
Och så skriver jag en stund till.
Så vaknar jag upp några timmar senare.
Jag vill berätta!
Jag vet att jag inte hade passat som elev i någon skola. Jag gjorde nog aldrig riktigt det. Jag behövde en annan slags tid då jag bråkade omkring med procenträkningen, och vips kommit på det, och då var det rast. Jag koncentrerar mig oändligt på det uppdrag jag har – men allt i skolan är tidsbestämt och det finns en ”skynda-skynda-mentalitet”. Nej, jag hade passat bättre in i förskolan i Jordbro. Där får man hålla på för att pedagogerna ser att man håller just på. De stör inte det jag gör, men de ser vad jag gör. Om jag vore ett barn på en förskola i Jordbro så hade pedagogerna skrivit ned:
När Anne-Marie kommer till verksamheten
Går hon genast fram till pappren och pennorna
Sedan springer hon och hämtar något att dricka
Sedan pratar hon lite med sina kompisar
Sedan koncentrerar hon sig på att måla spindlar
Man ser att hon är inne i sitt arbete
Hon kommer nästan inte till lunch
…
och där skulle jag få måla min spindel, skriva mina ord, slå mig ned där det är pedagogiskt upplagt för min kreativitet. Ingen skulle säga – det är något fel med Anne-Marie som sitter och skriver som om hon vore i en annan värld. Nej, man skulle undersöka intresset. Det tycker jag är värdigt en lärande och ett lärande förhållningssätt.
Anne-Marie