I Stockholmsvimlet idag satt jag och blickade ut. Då kom Sarah Dawn Finer. Jag såg hennes framförande i Konserthuset och blev mycket rörd. Jag hade bestämt mig att säga det då jag någon gång träffade henne. Så idag tog jag hennes händer och tackade. Det vackra hon gav oss alla.
Hennes framförande var vackert. Jag blev mycket berörd av hennes framförande och det gav jag nu iväg med ord och gester. Hon var en vacker mottagare. Jag höll hennes hand mellan mina två och menade varje ord jag sände iväg till henne. Sen sprang jag tillbaka till mitt bord och blickade ut mot verkligheten och folkvimlarna.
Jag tycker mycket om denna sång också. Så i min royalistiska yra publicerar jag den också.
Anne-Marie
Vackra sânger, vackra människor, vackra känslor. Tack för att du vissade.
Allt gott,
Jesús