Jättesynd om vissa ord – man borde kanske

Alltså – det är jättesynd om vissa ord. Att de liksom bara försvinner bort och aldrig mer får uttalas. Jag tycker det är tråkigt att ordet RAKETOST är försvunnet ur svenska dagligvaruhandelsordboken.

Jag tänker också att det är synd att FISKKORVEN är försvunnen. I och för sig smakade den allt annat än gott och jag mötte detta ord i skolmatsalen då folkhemmet var under uppbyggnad och vissa bitar hade inte riktigt fallit på plats och jag tror att FISKKORVEN var ett sådant litet misslyckande som man genast tog itu med efter att skolelever utprovat denna märkliga rätt.

FISKLEVEROLJA tycker jag är ett spännande ord. Inte för att jag direkt kastar mig över en sked av denna medicin. Men som ord är det ganska fint ändå. Man blir lite historisk då man säger FISKLEVEROLJA. Ordet tar mig direkt ned i min barndom. Till och med in i min mormors kök där det fanns en sådan flaska med äckelpäckel som vi barn skulle slurpa i oss för att bli så starka och stadiga på benen.

Det finns en hel del ord som borde dammas av och återinföras i det dagliga. BRYGGARBILEN tyckte jag om. Det var när det kom en lastbil med träbackar och flaskorna skallrade utmed turen. Coca Cola fanns inte i de här backarna men däremot Sockerdricka. Fast det fick aldrig jag smaka på. Jag drack vatten och mjölk. Någon måtta fick det minsann vara.

MÅTTA var något man ofta talade med barn om. Idag är det måttligt prat om MÅTTA. Men då jag var en liten unge… och sprang omkring och pangade doror … då var MÅTTA ett uppfostringsord. Fast inte då det gällde FISKLEVEROLJA. Då måttade man minsann in en lagom dos som de stackars fattiga barnen fick svälja utan pardon.

PARDON kommer från Franska. Och nu får det vara nog med trams och lekskrivande.

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Barns rättigheter. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.