Varje dag har jag något litet nytt på mitt kontor. Något som går att läsa av. Det är en rest jag har kvar sedan mina klassrumsdagar. Det ska gå att läsa rummet. Något ska vara nytt. Lärandet ska utmana! Städerskan ser ibland att det är något. De flesta som kommer in tittar sig omkring. De läser alltid något. Så ska det pedagogiska rummet verka. Det ryms alltid något obekant i det bekanta. Min huvudregel. Helt överförbart till alla mänskliga relationer också för den delen. Läsförmåga är ett större begrepp än det vi ringar in det med.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
