Sexåringen har precis fått sin mobil. Den är ny. Hon är glad.
Pling säger det i mobilen. Hon öppnar ett sms, läser det noggrant, det är från pappa.
Hon läser högt för att hon vill att jag ska höra. Jag lyssnar. Mitt pedagoghjärta klappar högt. Hon läser ledigt. I förskoleklass arbetar hon med bokstaven A.
– Det kunde jag för länge sedan, säger hon.
– Ja, alfabetet kunde hon för två år sedan, säger mamman.
– Varför frågar skolan inte vad hon redan kan, frågar jag mig då.
Nu har jag fått hennes mobilnummer. Jag ska skriva korta mobilsagor och sända dem till henne. Jag fick läsa farfars roliga sms och alla svåra ord som den här lilla sexåringen skrattade högt åt. Långt, långt, långt ifrån den pedagogiska tillrättavisningen som syns i för lite utmaningar och repetition in absurdum.
Skolan har inte ensamrätt på lärandet. Skolan ska ta vid där lärandet redan har ägt rum. Läroplanen talar om utmaningar. Det är ledsamt att ha tråkigt. Det är väldigt, väldigt svårt att sitta still i en värld som hela tiden rör sig.
Anne-Marie
Väldigt bra inlägg! Ja, vad ska jag säga mer. Ibland måste man hojta till, men jag läser faktiskt allt du skriver!
Johan, tack! Det värmer. Gör mig glad, Anne-Marie
Tycker det är bra. Har du inte skrivit om detta i den gamla bloggen?
Har för mig att jag tyckte det var ett bra pedagogiskt instrument istället för att beslag taga mobilen av ordningskäl…..
Anne-Marie: Du borde ha en såndär smart knapp på bloggen som man kan klicka i om man vill ha mail så fort någon kommenterat vidare på ett inlägg man själv kommenterat i. Jag läser din blogg i en extern RSS läsare, så jag går aldrig in på själva hemsidan, och det är trevligt att veta om någon kommenterat ens kommentar. Bara ett tips att skicka vidare till Stellan (för visst hette han så som skötte allt tekniskt här på bloggen?)
Hej Johan, så roligt att veta hur du läser… men jag antar att du kan få kommentarsflödet via prenumerationsknappen längst upp… fungerar det inte så? undrar jag. Må gott och det är väldigt roligt att du läser mig. Det gör mig glad.
A-M
Pingback: Tänkvärt