Besök av Anne-Marie Körling:
Vi hade ett mycket inspirerande besök av Anne-Marie Körling en dag. Hon gav oss en hel del att tänka på och många nya infallsvinklar.
Anne-Marie modellade olika delar av metoden för oss och vi fick prova tankarna ur elevperspektiv. Här är något av vad hon visade oss.
Hon påvisade vikten av lärandemiljön. Hur är rummet organiserat (möblering, pennvässarnas placering, arbetsplatsernas placering, samlingens placering osv.)? Syns läroplanen i klassrummet? Det bör synas i klassrummet att fokus ligger på det formativa (utvecklingsinriktade) och inte på det summativa (”kvittot” på det som gjorts).
Varje morgon bjuds eleverna in till lärandemiljön. Hon hälsar på varje elev och tar de i hand. Hon har ögonkontakt med varje elev och hälsar på denne med en personlig fras.
Varje pass inleder Anne-Marie direkt med en kort lärandesituation i ringen. Eleverna startar utifrån detta sedan sina arbeten. I lärandesituationen får alla talutrymme, men alla har rätt att säga ”pass” om de inte vet vad de ska säga. Alla svar bekräftas med ögonkontakt, nick och ibland ett upprepande av svaret utan värdering.
När eleverna arbetar sitter hon ner med en eller flera elever och följer och utmanar varje elev där de just då befinner sig i sin inlärning. Under arbetets gång byter hon plats för att fokusera på nästa elev. Hela tiden bär hon med sig ett elevprotokoll där hon antecknar vad hon ser att varje elev gör för att senare återkoppla till eleverna.
Efter varje arbetspass samlar hon eleverna i ring och ger barnen bekräftelse på vad hon sett under arbetspasset. T.ex. Jag såg att du och Kalle pratade om talens värden. Anne-Marie frågor också vad varje elev lärt sig och av vem för att tydliggöra för varje elev dess inlärning.
Anne-Marie är mycket medveten om hur hon ställer frågor och att dessa alltid är formativa.
Hon belyste vikten av att vid muntlig skrivning uttala punkt, kommatecken och frågetecken för att påvisa hur man skriver.
Vi konstaterar att det här är en metod vi tror på. Vi har kommit olika långt i vårt arbete med att implementera metoden i våra grupper. Alla har vi fortfarande en bra bit kvar innan vi har nått dit det var tänkt med denna metod. Visionen att alla elever ska vara ”självgående” och ansvarstagande i sitt lärande har vi alla med oss i vårt arbete som pedagoger. Vi har funderingar om att det kanske är lättare att få det att fungera om man börjar tidigt och det blir en naturlig del av skolarbetet.
Efter Anne- Marie Körlings besök kände vi att böckerna blev mer levande. Vi kan lättare se hur delar av metoden kan användas. Vi fick hjälp att se hur vi ska fortsätta vårt kiwiinspirerade arbete. Anne- Marie menade att vi inte fullt ut förstått hur vi skulle göra, inte trott på oss själva i detta arbete och framförallt inte insett hur lång tid förändringar kan ta. Hon betonade vikten av att Lpo 94 måste vara ett levande verktyg i all vår undervisning. Anne-Marie påpekade att ibland är det ”bra” att det vi provar inte fungerar. Då kan vi reflektera över det och ändra det till nästa tillfälle.
Förklara, analysera, argumentera och generalisera är de fyra hörnstenarna i Lpo 94. Hon påpekade att vi måste höja undervisningens mål vid varje tillfälle. Oftast stannar vi vid ”förklaringen” och kommer inte vidare.
***************************
Jag tackar för gensvaret.
Anne-Marie
Mycket givande att få lite mera insyn i din arbetssätt,Anne-Marie!
Formativ vs. summativ fokus på undervisningen och inlärning tar jag åt mig av detta inlägg. Värt en fundering.
Jag ser en hel massa i detta skrivna, vad jag når ut med, vad jag inte når ut med, vad som ska förtydligas. Det är just sådana reflektioner man måste arbeta med. Jag tycker det är ett fint gensvar. A-M
Det är så klart en mycket fint och givande gensvar. Och det var klumpigt av mig att sammanfatta på det sättet en mycket detaljrik reflektion. Jag lyfte fram det som jag behöver jobba med.
Av det som beskrevs om klassrumsorganisationen ser jag hur du leker förskola(i det mest positiva meningen)- vikten av en stimulerande och inspirerande lärandemiljön, samspelet med barnen och barnen sinsemellan, observation och dokumentation. Alla dessa kanske inte självklara i skolans värld.
Att på förskolan det leks fortfarande skolan(i en missförstått bemärkelse) kräver funderingar och omvärderingar. Att jobba med att få barnen vara tysta och stilla, svara när frågade och ha som fokus massproduktion av krimskrams för att vissa upp till föräldrar och utomstående- detta i mina ögon är lika allvarligt som att missköta sitt uppdrag som pedagog.
Det roliga är att vi har både i förskolan och i skolans värld utmaningen att reflektera över vår uppdrag, vår arbetssätt, vår roll som pedagoger och vår plasts i samhället.
Sspirit – du har inte skrivit något olämpligt här – absolut inte – jag reflekterar över hur jag blir förstådd under en föreläsning eller en klassrumsgestaltning. Ser att jag når fram med det jag vill nå fram med. Jag reflekterar alltid. Och jag är ständigt lärande. Må gott, A-M