Jag ordspråkfabulerar:
Hittade ordspråket: Glasögon, träben och löständer är tre goda vänner.
Då insåg jag med ens att jag bara har en endaste vän. Men om jag tänker efter har jag nog två. Jag har ett par glasögon. Jag undrar också hur jag ska utvidga min vänskap till att möta upp och vara vänligt inställd till löständerna och träbenet. Jag känner mest att de där två kan höra ihop och jag stå utanför och titta på med mina glasögon. Jag ser gärna att löständerna biter sig fast i träbenet. Det blir så för att jag har så livlig fantasi. Men som sagt – tar jag av mig glasögonen så är jag ovetande:
För den som inte vill se hjälper inga glasögon.
Jag ser genast en bild av en uppfinning, ett träben med tänder som kan hålla ordning på mina glasögon. Med ålderns rätt så är det så att mina glasögon hela tiden förflyttas från vanliga platsen, nästippen och någon annan stans. Det hade behövts någonstans dit de alltid hamnade när jag förlägger dem. Gärna något med magnettänder som kunde förflytta sig.