Arne Trageton – att skriva sig till läsning – är nära mina tankar. Jag skriver dagligdags. Någon frågade mig igår – hur hinner jag? Hur gör jag? När? Hur? Varför? Frågan om vad jag skriver om kommer aldrig. Kanske syns den klar och tydlig här i min blogg men själv ställer jag mig alltid frågan – om vad skriver jag?
Jag tänker på identiteten. Att bli till. Ibland skriver jag som om jag vore utan tankar mer av görande, och så formas någonting framför mig som jag läser, en slags samtidig handling, jag skriver, jag gör, jag blir mina tankar och så upplever jag en känsla av varande. Den är märklig. Att skriva sig till – att vara i – och att bli till med sina ord och meningar.
Ord, meningar och handlingar, mottagande, avsändare gör något med oss människor. I mina fingrar har jag leken, allvaret, tanken och redskapet. Mitt tangentbord är min moderna penna, mitt redskap att hugga in orden i sten. Jag är människa.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Förstår precis! Är själv en skrivtänkare och använder dagligen skrivandet som redskap.
Gläds av att ta del av andras skrivande (nätet är fantastiskt, så mycket lärande!) och funderar på ett forum för egna mer ljudliga tankar…
Mmm undrar också ibland vad sjuttan jag skriver egentligen….. Men visst är det så att det är mina tankar, ett sätt att vara jag, eller kanske rättare sagt det är jag. Mitt skrivande är jag. Och ibland skulle jag vilja vara någon annan…. men då vore det ju inte jag, och då skulle jag vara nån annan…. det skulle ju inte funka.