En jul när jag var mamma och mina barn var väldigt små så gömde jag julklapparna i ett lagom stort skåp. Alla visste att där var julklapparna. Det fanns ett mycket litet fönster att titta in genom. Man såg något rött och lite snören. Men sedan fick man fantisera. Alla gick runt skåpet och undrade. Så kom själva kvällen före julafton. Jag tänkte att nu är det dags att plocka ut alltsammans. Barnen var liksom ivriga och lyckliga. Då hittade jag inte nyckeln. Det slutade med att jag grät för låset var krångligt att få upp med en skruvmejsel. Ut kom paketen och dramatiken var över för att aldrig någonsin mer upprepas.
Här är jag. Hej HOPP!
