Cafeet är hundra år gammalt. Stolarna har åldersspår. Den unga kvinnan som serverar torkar av mitt bord. Jag har en utmärkt plats att överblicka torget. Människor rör sig som vore de i ett teaterskådespel. Med hjälp den tvåspråkiga menyn förstår jag vad att beställa. Det blir kaffe och kaka.
Bakom mig sitter en äldre man. Han läser sin tidning. Han ser mig inte då jag försiktigt reser mig för att gå på toaletten. Då jag är tillbaka sitter han vid mitt bord, petar med en sked i min halvätna kaka och säger
-Du har betalat! Detta är min plats. Jag kommer varje dag och dricker mitt kaffe. Platsen är min! Jag önskar dig en trevlig dag!
Undrbart! Vilket härligt möte med lokalbefolkningen.