Lugnet att få vara på en plats där bråket inte ligger på lut. Lugnet att vara på en plats där innehåll för en stund ger ro och skyfflar undan bråkstakemeningarna i huvudet:
minnena av helgens hårda ord, känna orosmagen hålla känslorna på plats som en tung klump, innan de far upp i huvudet för att göra sig påminda och letar efter förståelse och något att förklara sakernas tillstånd med så att de om möjligt skapar mening. Tomas Tranströmer skrev något om ett brev som hela tiden sände iväg sitt innehåll och kuvert.
Och så tänker jag att barn har det. De får en stund av innehåll och närvaro då de har de svårt hemma. Svårt kan alla barn ha och att ha svårigheter hör till livet. Men om skola inte visar hänsyn om det nu som för en stund kan skapas för eleven, med närvaro och med innehåll som för en stund skapar lek- och friutrymme i huvudet och i kroppen utan skuldbelägger för den oro som under lektionerna måste få komma ut blir skolan svår och inte alls en möjlighet. Det är inte ADHD, det är inte en diagnos utan ett behov av att söka förstå och få bli förstådd – av sig själv och av andra. Visa att något är på tok i mitt liv just nu.
Döm inte. Vad som helst, men döm inte.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
