Hur blev jag en läsande?

Hur blev jag en läsande? Hur kom jag i kontakt med böckerna?

Jag omgavs av musik som barn. Föddes in i musiken. Farfars arv fanns i mig redan tidigt. Notböckerna med farfars sånger illustrerade av omsorgsfulla konstnärer. De trollband mig som barn. Jag läste illustrationerna. Jag var mycket liten.

I min värld av läsande andra hade boken en central betydelse. Morfar läste ur tjocka boken varje julafton, samma text, samma ritual, samma jag. Och jag förändrades med julevangeliets ord. Från att inte förstå men delta till att förstå och tänka.  Och böckerna som morbror gav i julklapp år efter år. Böcker med omslag jag inte tyckte om men givna av en person jag inte kunde motstå. Och jag minns då alla kusinerna varje kväll låg ihopkurade i en säng och med samma glädje, rädsla och lättnad hörde samma godnattsaga om och om igen. Kväll efter kväll. Och rädslan som första gången var krypande farlig kunde hanteras och kännas och bli en del av känslan att höra på sagan om och om igen. Ett slags härbärgerande av de stora känslorna. Den att vara rädd och behärska rädslan. Den att dela glädje och lättnad då äventyret avslutades i famnen av det vanliga och av hemkomsten. Allt det där av känslor som förde oss samman där vi satt och lyssnade.

Min mamma lekte ofta med ord. Som liten hade jag inte mycket saker. Men orden fanns där. De blev leksaker. De kunde smakas av. Min mamma gav mig orden som tankenötter och lyfte mitt tänkande till andra dimensioner. Jag minns att jag tänkte på hur mycket orden gjorde med mitt inre liv, min kreativitet, min värld.

Jag blev läsande redan innan jag kunde läsa. Innan jag förstod att boken var unik, att alla författare fanns där och räckte sina berättelser till mig att läsa, så var boken min.

Jag minns mina besök på det bibliotek där jag dagligen hungrade efter att förstå och lära mig mer om hundar. Och i efterhand kan jag värmas av bibliotekariens mottagande av mig, inte som ett barn utan som en läsande människa. Jag tror jag förstod något om vad demokrati kan vara – där på biblioteket.

Jag kan aldrig någonsin glömma mitt första läsande i skolan. Då jag fullt ut begrep hur ordet sol kunde skrivas och uttalas. Jag kunde redan läsa innan jag mötte ordet sol. Men djupet som läraren förmedlade av kunskaper kan jag än idag förundras över. Att mötet med ordet blev så starkt för mig. Så oerhört starkt.