Min farbror var fotograf. Over there. Jag fick min första kamera over there. Jag var tretton år. Innan jag fick en kamera ville min farbror att jag skulle visa honom tre tänkta motiv som jag ville fotografera. Ett motiv från gräsroten, ett annat motiv från stolshöjden och ett tredje från vilken höjd som helst. Utan någon kamera i handen lekte jag fotograf och hittade tre perspektiv på samma motiv. En från gräshöjden, en från stolshöjden och en från ovan. Min farbror tyckte att jag löst uppdraget på ett intressant sätt. Vi åkte in till Chicagos fotoaffär för att inhandla en kamera. Väl där lät min farbror annonsera att kunden, dvs jag, skulle behandlas som en fotograf och inte som ett barn vilket gjorde att visningarna av kameran fick ett annat innehåll och ett annat språk. Min farbror valde kamera efter att ha konsulterat mig i frågan. Jag kände mig som en fotograf. Min farbror sa:
– Minns nu ingenting av det jag utmanade dig med. Nu väntar din syn på världen.
I många år fotograferade jag för mig själv. Jag har mina minnen kring fotografierna. Då styrde ekonomin antalet fotografier. Idag inte. Jag tar så många fotografier jag vill. Från gräsrot, stolshöjd och en aning från ovan.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
