Det är ord och inga visor när August Strindberg skriver detta i sin inledning till skådespelet Fröken Julie
Men det skall komma en tid, då vi blivit så utvecklade, så upplysta, att vi med likgiltighet åse det nu råa, cyniska, hjärtlösa skådespel livet erbjuder, då vi igenlagt dessa lägre, opålitliga tankemaskiner som kallas känslor, vilka blifva öfverflödiga och skadliga, när våra omdömesorgan vuxit ut. Detta att hjeltinnan väcker med medlidande beror endast på vår svaghet att icke kunna motstå känslan av fruktan för att samma öde skulle kunna övergå oss. …
Jag skriver en bok och närstuderar dramat Fröken Julie.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
