Förlåt Lars Lerin och en skola man aldrig blir klar i

Jag brukar skriva ner det jag tycker är viktigt, vackert, tänkvärt och sådant jag vill spara. Ämnet bild är ett ämne som intresserar mig men jag sällar mig till nyfikenheten och att man inte kan betrakta sig som färdig och klar. Och Lars Lerins konstskola är mer av funderingar än om så här gör du. Att lära sig att se och att inte tro sig ha förstått vad man ser gör världen så oändligt mycket rikare. Efter att ha sett det lilla avsnittet om ljus på Svt ville jag skriva ner det Lars Lerin sa. Det blev som en dikt. Han avslutar sina ord med att säga att ”Det är en skola man aldrig blir klar i” och det tycker jag om. Vi blir aldrig färdiga och det är som det ska. Se programmet med eleverna. Fundera över ljus. Inga skuggor över elevernas tankar och upptäckter.

Lars Lerins ord om ljus

Det är en skola man aldrig blir klar i

Ibland hänger det liksom upp sig

Som den där raden av Torgny Lindgren

Det där medelmåttiga man avskyr

Då är det bättre med en riktigt dålig målning

 

För mig är det ljuset som är motivet

Det är det jag är ute efter

Stämmer inte det

Så stämmer ingenting

 

Att hitta olika ljus

Du vet, elektriskt ljus,

Eller om man är ute

Och har molnigt

eller soligt ljus

Eller om man går på kvällen

Om det är neonljus

Och olika gatljus

Som har kyla eller värme i sig

Att försöka skilja på det där

Det är det som är spännande

 

Det är nog så att det är svårt

Man måste träna ögat att se

Vad som är kallt eller varmt

Temperatur, fuktighet och så där

 

Jag …

Det är väl det som det går ut på

Konsten

Att lära sig att se

Det är så lätt att bara gå ut och tro

Att gräset är grönt och himlen är blå

Det är så otroligt mycket att ta reda på

Nyanser hit och dit

Det är en skola man aldrig blir klar i

Det här inlägget postades i Litteratur och läsning och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.