Kreativitet är ibland något som man måste försvara. För sig själv. Jag har alltid varit kreativ. Alltid haft en kreativ frizon i livet. Redan tidigt hade jag det. I leken. I ritande. I pappas pianospel. I sitta-på-sten-trappen-och kasta-stenar mot den gräns som skiljer den krattade grusgången från gräsmattekanten. Jag har ett behov av att rita, fotografera, teckna, tänka, skriva, skriva, skriva. Jag har gjort det i hela mitt liv. Nu gör jag det synligt. Därför kan folk och människor fråga och undra kring den – Hur hinner du?
Jag hinner. Jag lever. Det är bara det att jag också har behov. Jag måste.
Anne-Marie
kreativ handlar ju om att ”vara i flödet” – då kan du inte stoppa flödet om du har det. Det blir ju som att strypa en pulsåder. Låt kreativiteten flöda!
”Strupa en pulsåder” det är väldigt sant. Då jag läste fel blev det pulsålder… och jag inser att kreativiteten inte har någon ålder, Anne-Marie
Kreativitet drabbar oss alla. ung som gammal!