Det finns inga icke-lekande-miljöer. Det som skapas som icke lekande platser görs till platser för lek av barn. Barn tar ut sin lekande rätt överallt. Inget kan hindra dem från leken. Inget alls. Och om man tänker efter. Är inte stolarna som gjorda att hoppa bock över? Eller inte nudda golv? Man skulle kunna tänka att barn är arkitekter för lek oavsett om miljön erbjuder dem det. Så kreativt egentligen.
Anne-Marie
fotografiet är taget i Edinburgh där jag satt och skrev om barn
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Om skärmstopp och den viktiga ögonkontakten
Det räcker inte att säga att vi är en läsande skola
Så försvinner elevernas rädsla för att göra fel
Om högläsning på ett främmande språk
På rasten är han kung, i klassrummet ”dum i huvudet”
Livsviktigt med böcker för att barnens fantasi ska flöda fritt
Att banna en bok är att banna ett barn
Vetgirigheten får eleven att låna böcker från översta hyllan
Alla elever lyssnar uppmärksamt trots att de inte förstår ett ord
Läs gärna porträttet i Läraren Här
Just nu: Tidens smala näs av Sven_Eric Liedman (omläsning) a
Böcker jag läst under januari – aug 2024
Böcker jag läser under december 2023:
Fin bild !
Det finns en teori om kärnbarn. De kan leka med vem som helst var somhelst och är oersätterliga i grupper!!!!
Ha en sval dag
När slutar vi vuxna leka, vara ”kreativa”? Är det när tillvaron kräver andra aktiviteter? Jag tror att vi har leken i oss vi också, bara vi tillåter den att komma fram!
På synonymer.se säger man om ordet ”leka”:
”ägna sig åt lek, roa sig, skoja, fördriva tiden, stoja, rasa; låtsas vara, spela; behandla på ett avspänt sätt, hantera tanklöst, fingra på; fladdra, fläkta”
Jag tycker vi går ut och leker idag, eller hur? Det låter kul!
Eller som här, miljöerna inbjuder till lekar på annat sätt än vi planerat.
Kolla: http://www.youtube.com/watch?v=WEeqHj3Nj2c&feature=related
Jag ställer mig mycket undrande och nästintill oroad till barn som inte leker.