Idag är det hurraropets dag för någon viktig. Idag är det jordgubbstårtebakeri i något litet kök. Idag är det presentöppnardagen. Idag är det brevbärarpostutlämningen med gratulationskorten. Idag är det blogginläggshyllningen. Idag är det ”jag-tänker-på-dig” omtankarna. Idag är det solsken i någons hjärta. Idag är det sova-räven-dagen. Idag är det komma med brickan-full-dagen. Idag är det födelsedagen.
Jag firar den på behörigt avstånd. Till en av mina vänner – HURRA – och min osynliga pedagogiska viskare. Det är stora saker vi talar om. Någon som alltid, alltid trott på mig även då nordkalottsvindarna kom med iskyla och även då jag trampade fel i diket, även då jag körde iväg åt fel håll, även då jag satte mig ned och funderade över mina pedagogiska riktningar. Så fick jag en putt i ryggen, ett ord på tvivlaraxlarna, en liten hänvisning.
– Kanske är det dags att äta middag ihop?
Sådan är den personen jag idag hyllar på min blogg. Min pedagogiska viskare!
Hurra!
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
