Den skolutveckling som skrämmer mig är den där man tror man kan allt, har gjort allt, vet allt om eleverna, kan det mesta om uppdragen – då blir jag rädd. Den som tror att det kan bli bättre undervisningar, eleverna är nya varje dag och uppdraget purfärskt och lika viktigt för morgondagen som här och nu – den skolutvecklingen tror jag på.
Det jag egentligen räds allra mest är STAGNATION! Det går kalla kårar av rädsla av blotta ordet. För hualigen att vara elev i en sådan miljö!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Huh så du skräms! Stagnationsspöket är kallt och slemmigt och läskigt och smyger sig på när man minst av allt anar det
Jag läser, känner igen tankarna i min övertygelse och får energi att arbeta vidare.