Brev från Kreml, Baletten, Cafe Pusjkin och tankar om svenska språket

Som ett slags brev från Moskva, den 15 januari 2011

KÄRA NI!

Min lediga dag i Moskva. Jag ska på baletten i Kreml, jag ska också till Röda Torget vid Kreml, jag ska också äta efterrätter på Cafe Puskin, jag ska också sitta och skriva med min dator på ett litet avskilt hörn på samma anrika café. Jag är omhuldad av personer som vill mig väl och Moskva tornar upp sig med hela sin härlighet. Det bor 17 miljoner människor i Moskva så jag försvinner bland människorna i de stora tunnelbanenätet. Min ledsagare är betryggande van. Han lär mig några ord och ändelser. Jag lär mig några ord och ändelser. Exempelvis hur texten ser ut på tunnelbanans dörr – LUTA DIG INTE MOT DÖRREN. Det visar sig att större delen av de som står vid dörrarna gör just så – lutar sig mot dörren så läskunnigheten eller bristen på att följa texten inte gäller så jag skulle lika gärna kunna förstå de skrivna orden genom människornas handlanden – LUTA DIG MOT DÖRREN. Så är det med kontexten till texten. Något annat får förklara orden. Jag kommer också att förstå hur jag kan åka tunnelbana själv. Inte för att jag direkt vill men det känns säkert att kunna orientera sig.

Nåväl, jag åt ljuvligt gott på Cafe Pusjkin (nu har jag sagt detta namn mer än tjugo gånger idag) och stirrade mig hungrigt vidare på efterrättslistan. Detta är ett arv av min ömma moder. Hon kastade sig hellre över efterrätterna innan förrätterna. Jag valde blinis med varma bär och någon härlig smet av grädde. Det var så gott att jag himlade. Då kom jag på en anledning att beställa ytterligare en portion till, en nära, nära, nära, nära, nära fyller fantastiska år idag.

Enligt rysk tradition ska man basunera ut sina glädjeord och det i mängder då någon fyller år. Jag är tämligen avkopplad från nätet och telefon så jag sände ett litet kort svenskt sms med de torftiga orden; Grattis och i din ära äter jag min andra portion av efterrätt – som  om du vore här! Jag fick ett omedelbart svar: Utmärkt! Därmed sagt och gjort! Jag beställde och åt mycket lyckligt upp den andra portionen och funderade faktiskt på om jag hann att beställa ytterligare en portion till.

Så var det den långa promenaden till Röda Torget. Det visade sig vara relativt stängt. Det var några farligheter på gång så poliser och vakter fanns i massor. Det kändes märkligt. Men allt var i tystnad och grupperingarna av militär och polis syntes överallt. Vi tog en omväg och kom senare in på en baksida och kunde se de vackra byggnaderna och trampa på historisk mark. Det är bröllopspar överallt. Det bröllopspar gör är att färdas runt och på sin stora giftermålsdag besöka viktiga platser och lägga ned en ros där samt att bli fotograferad. Jag såg fyra brudpar, ofantligt lyckliga och på plats. Röda torget är en sådan plats.

Jag bar min dator med mig överallt. En chans till internetuppkoppling kanhända, vilket inte är så lätt, och för att skriva en aning. Jag skulle på baletten och in i Kreml. Men min dator och mitt skrivande satte stort P för kvällen. Jag fick inte ta med mig datorn in i Kreml. Och datorn kan jag inte skiljas ifrån alls. Det blev ingen balett. Det kändes snopet. Jag fick en liten stund att springa in i Kreml för att se och beskåda själva byggnaderna. Tog ett försiktigt kort av den vackra stenläggningen och skenet som återgavs där. Jag fick därefter en möjlighet att besöka en av De sju systrarna! De gigantiska byggnaderna som kan ses runt om Moskva.

Med kära hälsningar

Anne-Marie

(Om någon dag har jag möjlighet att lägga in fotografier. Jag kommer göra så då jag är mer nätuppkopplad …)