Jag har dokumenterat i många år. Utvecklat såväl formativa som summativa bedömningar. Jag kom för några år sedan att värdera den glädje jag såg i klassrummet och såg hur barnen skrattade. Då dokumenterade jag hur många gånger detta ägde rum per dag. En lyckad dag var då eleverna lärt sig matematik och skrattat, talat svenska och skrattat åt någon galen berättelse, en engelska där översättningarna blir roliga …
Jag dokumenterar också skratt. Jag kan tillåta mig att vara läroplanen bokstavlig trogen. Lust att lära! Det måste ju ändå märkas.
Vardagsmatematik. Viktigt att synliggöras.
Lyfta fram lusten. Lusten att lära sig. Livslusten. Som barn, som människa behöver man det som man behöver luft och vatten.
Lyfta fram glädjen. Som lika viktigt är att lyfta fram sorgen, tråkigheten, ilskan… Då är människan inte förlorad, då är människan levande, då visar människan att man bryr sig på något sätt. Den apatiska människan – nej, det vill man inte hamna där. Och barn, NEJ, barn behöver aldrig bli apatiska!
Jag gläds och tackar för lustfyllt lärande!