– Åh, så snabbt du blev klar, säger vi och har någon slags tillfredsställelse i våra lärarröster. Jag grubblar på vår iver att berömma det snabba.
– Jag har gjort klart, börjar eleven säga, och så har eleverna börjat skynda och jämföra om de har gjort mest och flest. Jag grubblar på problemet att få eleverna att tänka och samtala istället för att skynda.
Och som alla andra frågor – vem är hönan och var är ägget och varför är tuppen aldrig inblandad?
Vi kan nog inte få eleverna att samtala och tänka om inte vi börjar samtala och tänka tillsammans med eleverna. Vi kanske behöver ställa våra frågor på ett annat sätt, och leda samtalet ut på omvägar och irrvägar och då och då in i återvändsgränder, för att visa att även dessa är värda att utforska ibland?
Åh Morrica, vad jag skulle vilja ha dig som lärarkollega i en skola! Vilket vackert svar och vilken svår sak att omsätta. A-M
Men tack, jag blir helt varm i hela själen av dina ord!
Ja, det är svårt, men ibland, en liten stund, lyckas man, och det ger kraft att fortsätta sträva.