Jag citerar Janusz Korczak: Hur man älskar ett barn (1992). Det är drygt nittio år sedan denna text gavs ut. I Sverige har Janusz Korczaks texter har översatts av Ros Mari Hartman och Sven G Hartman.
”Goda pedagoger skiljer sig från dåliga endast genom det antal misstag och orättvisor de gjort sig skyldiga till.
Det finns misstag som en pedagog gör en gång, och efter noggrant övervägande aldrig någonsin kommer att upprepa. De stannar kvar länge i minnet. Om hon handlar fel eller uppträder taktlöst när hon är trött, kommer hon att anstränga sig för att göra alla sina obetydliga och irriterande uppgifter till rutiner, därför att hon vet att problemen uppstår på grund av tidsbrist.
Men en dålig pedagog skyller alla sina misstag på barnen. En bra pedagog vet, att bakom en struntsak kan det dölja sig ett problem som man borde uppmärksamma, och som man inte får underskatta. /…/
En dålig pedagog tycker att barn ska vara tysta, inte smutsa ner sig och flitigt lära sig grammatikreglerna utantill. En förnuftig pedagog surar inte när hon inte förstår sig på ett barn, utan tänker, söker och frågar andra barn. De kommer att visa henne hur hon skall göra för att inte skada dem alltför mycket, bara att hon är villig att lära.”
På dotterns skola anser lärare och rektor att de dåliga resultaten beror på eleverna. Att det kan ha något med undervisningen att göra har inte slagit dem :-S
Underbara ord. Och allmängiltiga. Det gäller ju inte bara förståelsen för eleven och relationen pedagog – elev, utan förälder – barn, chef – medarbetare, idrottstränare – adept och kamrater, kollegor, syskon och lagmedlemmar emellan…
Om vi bara kunde förstå och komma ihåg att de flesta vill uppföra sig, vill väl och vill utvecklas!