Janusz Korczak och de ord jag hyser pedagogiken

Under många år har jag läst Janusz Korczak. Jag vill aldrig någonsin säga att jag blir klar eller fullt ut förstår. Jag vill inte förstå. Det finns så många olika sätt att tugga på kunskapsäpplet. Så många olika smaker att njuta av. Jag vägrar förstå. För jag vill aldrig sluta tänka.

Nåväl – denna gång citerar jag dessa ord ur ”Hur man älskar ett barn” 1992

”Hundra olika hjärtan slår under likadana skjortor, och i varje enskilt fall är det olika svårigheter, olika ansträngningar, olika sorger och bekymmer.

Hundra barn – hundra varelser som är människor – inte någon gång i framtiden, inte först i morgon, utan nu … just nu … i dag.

Det är inte en värld i miniatyr utan en värld med, inte betydelselösa utan väsentliga, inte oskyldiga utan mänskliga, värderingar, dygder, brister, förhoppningar och önskningar.

Bäste besökare, i stället för att fråga: Tycker du om pedagogen? skulle det vara mer meningsfullt att undra hur det kommer sig att de lyssnar, att det finns program, ordning och reda.”

/ …  /

Beroende på olika pedagogers psykiska utrustning och ideal är det olika barn som står i gunst hos olika pedagoger. / … / Ett leende, rösten, blicken kommer att avslöja dig …”

Som sagt! Svåra ord att läsa! Svårare att förhålla sig till i verkligheten.

Minns; att likadana skjortor – skoluniformens klädsel!

Det här inlägget postades i Barns rättigheter, Klassrummet, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.