Det finns så många olika sätt att smaka på kunskapens äpple. En del kastar sig hungrigt över det och sväljer i stora tuggor. Andra sparar äpplet för att se dess unika skönhet. Någon vill ha ett helt annat äpple från ett annat träd. Det finns många, många sätt att närma sig ett kunskapsäpple. Och det finns många träd som ger frukt. Det finns också träd som en gång bar äpplen.
Själv kan jag både gluffsa i mig utan att tänka, reflektera eller på något annat sätt njuta. I andra fall är jag medveten om att äpplet är mycket vackert och att jag nästan inte vill äta upp det alls. Även av sura äpplen lär jag mig något.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
