Jag ställde frågan:
– Vem fick du ditt ordförråd av?
Sedan satt jag själv och grubblade på vem som gav mig mitt. Jag fördjupade mig i frågan för den intresserar mig oändligt. Jag hör min mammas latin och hennes förmåga att leta ledtrådar till andra språk och härleda vidare. Jag älskade min mammas språkberättelser. Ett ord är också ett fantastiskt landskap för andra ord.
Ett ord är aldrig ett endaste ord, begreppet växer alltid och med det känslor, minnen och relationer. Jag skrattade ofta åt roliga ord, de som smakade konstigt och alldeles för stort i munnen, eller fick min tunga att snubbla och krångla därinne.
Jag har ett stort ordförråd i vissa sammanhang, i andra fattas mig orden. Ställ mig på en brygga med storseglare och jag blir inlyssnande och famnade de ord som växlas mellan seglare. Jag älskar ord.
De är mina leksaker. Jag tror de kom från min moders mål. Intresset kom från min moder, men sedan ammades jag av alla runt omkring mig, till och med av Dagens Nyheter och pappas pianospel med alla sångerna.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Jag älskar också ord och alla slags ordböcker! För några år sedan köpte jag en bok av Gerd Carling som heter Romani i svenskan. Jätteintressant läsning!