– Jag drog ned kartan i klassrummet, berättade jag.
– Va, har du en sådan, sa en lärare, vi har bara en interaktiv whiteboard. Åh vad vi vill ha lite av de där gamla skolsakerna också.
Jag tror det är en aning farligt att slänga ut varenda pryl för att man får något nytt. Det är både och som gäller, inte antingen eller. Jag har aldrig förstått varför man gör sig av med saker och ting, inte ens om de är inaktuella.
Jag gillar textrörlighet, källkritik och nyfikenhet. Gissa om elever gillar att stå och studera en stor karta! Vi får inte glömma att saker och ting är nya för elever trots att de är gamla för oss. Och om de inte är uppdaterade, böcker, kartor, kan vi jämföra med kartor på nätet. Ur detta kommer källkritiska funderingar: – Va, finns det ett land som heter Jugoslavien?
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
