Jag grubblar ofta på de ord vi sätter på elevernas förmågor eller oförmågor. Oftast fokuserar vi på oförmågorna och då är det alltid eleverna vi ser på. Jag tror det är mycket olyckligt och i stort sett anser jag också att det är felaktigt. Svensk skola har blivit en plats för diagnoserna och där ett visst antal säkerligen har än det ena, än det andra. Det här gör att skolan inte blir en skola för alla utan mer en skola för andra. Exkludering är ett faktum och smågruppernas stigmatiserande effekt något som gör att eleven får känslor av att inte tillhöra eller på annat sätt vara annorlunda. Med detta menar jag inte att elever inte har olika behov. Jag menar hellre att alla elever har olika behov.
Men det här med koncentrationssvårigheter. Om undervisningen inte kommer igång, om läraren inte håller undervisande fokus, alltså verkligen håller i sin undervisning och inte överger den gång efter annan, inte lämnar eleverna ensamma med sidor att läsa ur en endaste bok, aldrig någonsin aktiverar stortänkandet som vilar i öppna och stora frågor, själv inte tror på sin undervisning utan har hamnat i slentrian och gamla vanor, aldrig gör nytt och tillsammmans så är det inte mer än sunt att eleverna får koncentrationssvårigheter. Jag tycket också att en del elever härbärgerar det tråkiga på ett alldeles underbart sätt. De flesta stör inte. Men de tänker på annat. Jag undrar helt stilla hur de orkar.
Lärandet är socialt. De solitärer skolan utvecklar har ingen verklighetsmöjlighet utanför skolan. Om man inte kan samarbeta på en arbetsplats får man som vuxen stora problem. Kan man tänka utanför lådor och boxar anses man kreativ och det behövs för de stora samhällsproblem och globala utmaningar vi står för. Jag funderar ofta på hur verklighetsanpassad skolan är?
Skulle jag orka vara elev idag? Ibland funderar jag också över om vi undervisar om rätt saker? Jag har länge tänkt att den ekonomiska aspekten skulle vara ett ämne långt tidigare. Hur blir vi människor i en ekonomi? Hur är vi människor med pengar? Utan pengar? Vad är det att ha råd? Inte ha råd? Hur snabbt ska pengar omsättas?
Men som sagt:
Om vi skapar stillasittande mottagare i klassrummet gäller det att ha ett innehåll som är gastkramande intressant och vara en lärare som ständigt kan hålla klassens intresse genom att vara en självständig utgivare bland fler. Jag tror inte på den möjligheten. Däremot tror jag att en lärare stundtals kan vara en berättande förmedlare och att rollerna i klassrummet inte alls kommer i en endaste form. Att vara lärare är något helt annat.
Olga Dysthe ”Det flerstämmiga klassrummet” är min stora inspirationskälla men sen tror jag på variationen med föreläsningar, grupparbeten och individuellt arbete.
Jag smakar på kommentaren från elever, ”jag vill vara där man gör något” … vad har vi för mål om eleverna inte tycker att de gör något? Här skulle behövas ett rejält nytänk!
”alla elever har olika behov” borde vara utgångspunkten för all undervisning!