Försitt aldrig någonsin möjligheten att gå i dialog, kommunikation, relation med eleverna i klassrummet. Lärandet är och blir där läraren är och stöttar, frågar, undrar kring det eleverna gör. Något ensamarbete i klassrummet tror jag inte på. Jag tror heller inte på det självständiga arbete som eleverna alldeles för ofta får göra. Jag tror på närvaro, undervisning, relation, innehåll och nyfikenhet. Att vara en undervisande lärare betyder att man aldrig någonsin försitter en chans att ingå och delta.
Jag brukar tänka att det egentligen är väldigt lite av min tid som är undervisningstid. Jag skulle gärna ha mer av den och mindre av den tid som går åt till möten utan innehåll.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
