Detta ord: Språkförbistringen!
Och innebörden av detta ord. Att vilja berätta men inte kunna. Att vilja söka arbete men att språket sätter det slutliga krokbenet. Att vilja ingå men aldrig fullt kunna göra det. Att inte kunna tala med sina barn för att barnen inte längre förstår. Att inte kunna sitt hela språk utan delar av det. Att inte kunna uttrycka den inre känslan med ord för att orden inte finns där och känslorna fortsätter att vara i kroppen. Att inte kunna läsa samhällstexterna. Att inte … och att äga tankarna om, ha sin egen historia, att själv kämpa med innebörderna i dagstidningar, att själv ha ambitioner för sitt barn att lära sig språket, att kunna saker och ting fast man inte kan språket, att vara matematiker i sitt hemland och att veta att språket, det talade, måste läras innan dessa kunskaper kan delas och brukas.
”Språkförbistringen, den svåra, breder ut sig” skriver Göran rosenberg i Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz, 2012.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
