Jag läste en tweet av Christian Lundahl, om vikten av att ställa frågor i undervisningen.
Och jag blev så glad. Så glad. Mina förberedelser av lektioner har alltid handlat om att konstruera frågor. Då jag har en text i undervisningen går jag noggrant igenom texten och skapar frågor. Frågorna är av det slag att de är öppna, de ska skapa samband, de ska bjuda in eleven, de ska vara kreativa och ge eleven samspelande möjligheter med hur texten korresponderar eller utmanar elevens föreställningar.
Då jag utbildade mig i Nya Zeeland handlade förberedelserna för en lektion om att noggrant gå igenom underlaget ur vilket eleverna skulle lära och processa och att skapa frågor till detta underlag. Det handlade mindre om vad eleverna skulle göra. Det handlade absolut inte om att bara ge eleverna. Det handlade om att låta eleverna komma till tals, om att få kluriga frågor som vidgade deras tänkande, frågor som möjliggjorde för eleverna att se samband med andra texter (det vidgade textbegreppet är stort och begreppet text är stort).
Det är genom att skapa frågor som lektionerna blir kreativa och skapar motivation. De öppna frågorna gör det möjligt. Därefter funderar jag vidare:
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
