Det finns inget så underbart som att bli berättad till sömns. Det har jag blivit som barn. Jag somnade in mitt i en mening till den bok jag kan utan och innan. Jag hörde sin mammas, systers, morbrors, morfars röst och den vaggade in mig i sömnen. Tryggt somnade jag mitt i äventyret. Godnattsagans ro och kanske källa till drömmar.
Att endast läsa sagor exempelvis vid vilan på förskolan gör att några somnar in och andra vaggas in i berättelsen, gott så. Men … sagorna är också den dagliga verksamheten, sagan vid frukosten, vid lunchen och vi
d samlingen. Sagan då det är fullt av annan aktivitet. Sagan har en förtrollande möjlighet att skapa fokus och en berättare. Berättaren är förskolläraren, pedagogen, läraren. Fokus är berättelsen. Kring den kan vi lägga ned våra lyssnande huvuden mot våra armar och lyssna, lyssna, lyssna.
Vår tid behöver lyssnare! Högläsningen skapar lyssnaren. Men vad viktigare är. Högläsning skapar gemenskap och delaktighet. Språket skapar fantasi och egna ordförråd. Det gör något med själva känslan av att vara levande.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
