Då solen sprack upp under kvällen tog jag mig en lång runda runt sjön. Jag gick i mina tankar då jag hörde ett litet barn skratta högt. På en kraftig gren, den som sträckte sig ut över vattnet, satt en pojke och en mamma och dinglade med benen. Mamman högläste ur en Bamsetidning och de lutade sig båda över den. Jag stannade upp. Det såg så härligt ut.
Jag ville läsprata men höll min iver i schack. Jag tänkte på skrattet, hur de skrattat ihop, och plockade fram den här boken då jag kom hem. Jag har grubblat över det stora äventyret att köpa skosnören.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
