I efterhand – vad var det vi såg?

Ofta kan man höra lärare, vuxna, andra säga – Det kunde man se redan på dagis. Eller – Det kunde man se redan i första klass. Det kommer sedan i efterhand. Man har facit och då kommer de där orden – Det såg man redan då! Det är ofta något som har med det negativa att göra.

Jag har en stilla undran, Vad är det man ser? Vad tycker man att man ser? Varför säger vi ingenting då vi ser det vi ser? Vad fick oss att börja se? Såg vi sedan bara mer av samma? Talade vi om vad vi såg? Var det stora saker vi såg? Eller var det bara en aningen av en aning som vi tyckte oss se?

Kanhända ligger en del svar i våra tillbakablickar. Jag undrar dock – hur kan de verka just då vi ser det vi ser? Eller är det först efteråt som vi bekräftar vad vi såg. Jag tror att det är viktigt att vi har forum där vi kan lyfta upp saker och ting som vi ser. Det är ju någonting vi ser, men vad?

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Läraryrket och lärarrollen, Sorg, Strategier och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.