Kursplanernas finaste ord

Vill, kan och vågar!

Det är kursplaneord. Ja, det har funnits där sedan 1994 och troligen kommer de att finnas i skola 2011 och det betyder att anslaget är så generöst i skolan.

Det är två ord – vill och vågar… som kanske ger en handlingsfrihet som är stor. Kan är det allt ska mynna ut i. Det står inte i kursplanerna :  Måste, tvingas och kan. Det tycker jag känns befriande.

Nåväl,

Vill, kan och vågar är förstås och naturligtvis också tillåtet professionen. Men inom ramarna för Vad och Varför. Vi har rätt att utveckla mängder av undervisningar och det krävs en aning Vill, Kan och vågar också hos professionen. Bara vi följer upp och utvärderar och delar med oss av våra undervisande framgångar, ja också om de undervisningar som hamnade lite fel och där alla for i diket. Så länge vi gör reflektioner och tar in eleverna i detta reflekterande så är det helt i sin ordning, tänker jag.

Det är därför jag i mina blogginlägg så ofta skriver vill, kan och vågar.

Jag tycker det vilar så mycket fint i dessa ord. Om vi läser dem vill säga!

Det här inlägget postades i Styrdokumenten och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

9 svar på Kursplanernas finaste ord

  1. Mats skriver:

    F-Å-R!!!!!!!!!!!!!!!!!!

  2. Pionliisa skriver:

    Hej Ann Marie!

    Ann Marie för mig har ditt skrivande skapat ett positivt beroende och ett måste att läsa, fortsätt jag läser och begrundar. Jag har nu följt ditt skrivande i tre månader och det är underbart att läsa. Du berör så många vardagliga saker och ting och jag ler när jag läser. Jag gillar ditt sätt att fotografera och gestalta med egna bilder. Något som för mig är förbryllande är hur mycket du kan skriva på en dag, för mig tog den här texten en lååååånnng stund att skriva.

    Jag önskade att jag kunde leverera det skrivna ordet som du gör och jag antar att man måste öva. För mig har bilder alltid varit viktiga eftersom det är ett av många språk eftersom det skrivna är det svåraste men jag ger mig inte. I skolan var just svenskan och engelskan det svåraste ämnena och jag led till jag fick en fantastisk engagerad lärare som gav mig tips på HUR jag skulle utvecklas och hon trodde på mig och gav mig styrka. Även om jag fortfarande är urusel på att stava och meningsuppbyggnader så skriver jag i alla fall och vågar be om hjälp med korrekturläsning när det behövs.(Det har jag inte gjort nu)

    Jag är nu utbildad lärare från 1år till 12 år och jobbar i förskolan och jag stormtrivs, för även om jag mitt starkaste ämne inte är svenska så vill jag och vågar utmana mig själv och andra genom fantasi, lust och engagemang. Tänk vad det är viktigt en någon som tror på en.

    Tack Ann Marie/ Pionliisa

  3. Anne-Marie Körling skriver:

    Pionliisa – så vackert namn. Du har säkert hittat på det, kreativt och vackert precis som ditt språk berikar mig i samma stund jag läser det… Om mitt skrivande. Låt hellre säga att jag tänker länge och sedan vet jag att jag ska skriva om ditten eller datten. Jag har tänkt innan. Och jag är en tänkare… en uttryckande sådan. Du tänker medan du skriver – och det betyder att vi gör olika. Men också detta – skrivande är övning – och låt säga att jag övar mig i mitt skrivande varje dag. Idag har det blivit en verklig del av min vardag. Och jag vill inte vara utan det. Att mitt skrivande ger mig dialoger med andra är det vackraste jag vet. Alltså är vi i samma stund kommunikatörer. Och du, dina ord har gjort mig glad. Och det är vad jag hoppas ord mellan människor ska ge – hopp och dialog, värme och kanske en gnutta glädje. Mitt i alltsammans.

  4. pia skriver:

    Pionliisa!
    Jag blir rörd och glad av det du skriver, Tack!

  5. sspirit skriver:

    Pionliisa,
    Vilket fint skrivet inlägg! Och detta med ”positivt beroende” kunde inte beskriva bättre vad Anne-Maries blogg innebär för de som intresserade om utbildnings- och barnrättighetsfrågor.

  6. Anne-Marie Körling skriver:

    Ni fina! A-M

  7. Pionliisa skriver:

    Hej Alla!
    Tack för allas inlägg, det värmer och stärker mig att våga skriva vidare. Apropå ordet Pionliisa är för att jag är förälskad i pioner, deras enorma färger och blomblad. Varje blomma är unik, fantastisk och magnifik precis som varje barn vi möter i förskolan/skolan. Pröva att utforska blommor riktigt på djupet och låt dig förundras. Om ni titta på flera blommor så tänk på hur du/ni tittar på blommorna? Vad ser du? Blunda och titta igen vad ser du/nidå? Använd era sinnen, titta, känn, kläm, killa, lukta, lyssna och ibland smaka. Titta närmare och lyft blommorna upp mot något stark ljussken. Jämför blommorna med varandra. Vilka likheter och skillnader har blommorna? Jag är övertygad över att ni alla ser olika saker och ni kommer att uppleva något nytt.

    Ha det/

    Jag försöker lägga ut två bilder på Svavelpion som är en av mina senaste erövringar i pionfronten.

  8. Anne-Marie Körling skriver:

    Hej du Pionliisa… skriv mer och berätta… mer och fler ord och meningar. Ge orden tillflyktsvila där de blir rätt mottagna… //A-M

  9. Pionliisa skriver:

    Tack!
    Som sagt man måste öva sig, få stöd och våga. Vad gör det som det blir lite skriv fel här och där, det viktyigase borde vara att våga skriva.

    Går det bifoga bilder till dig som du kan lägga ut? Det hade varit härligt om ni alla fick se svavelpionens blomma.

    Trevlig kväll/ Liisa

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.