Det är väl detta som är delningen! Att vi får ett original. Därefter så får vi kopiorna. Men de är också speciella och de korresponderar ju med originalet. Det är ju tveklöst så.
Detta original – dvs – den första filmen om det lilla barnet som varit hos tandläkaren. Är det etiskt att lägga ut en film på ett barn som inte riktigt är vid medvetande? Hur ser vi på den rätten? Vem äger rättigheterna att göra detta? Och även om möjligheten finns och det gör den ju uppenbarligen? Hur ser vi på denna film? Om vi själva byter plats och är den lilla pojken? Eller är det helt ok därför att situationen är rolig? Är den rolig?
Dessa tre filmer kan man med fördel ha i samtalen om källkritik i skolan? Man kan också göra drama av dem. Man kan också skriva ned dialogen till svenska, engelska, tyska. Man kan skriva om den till en annat innehåll. Det finns mycket, mycket man kan göra.
Det är alltid bra med mångfald. Om man ger en film så kan man inte diskutera utifrån flera perspektiv. Har man tre så händer det något med alla filmer. Så är det med böcker, litteratur, sånger, fotografier – ja allt. Ge fler källor och börja diskutera.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
