Skolans självförtroende och ledarskap

Javisst är skolfrågor stora och intressanta. Och Björklund har blåst liv i skolan och debatten. Det har varit behövligt och nyttigt. För det gör att vi i skolan börjar se på vår skola, vi diskuterar den, argumenterar om den och … ja skolans frågor är viktiga.

Viktigast är kanske att skolan själv talar om sig och sitt innehåll. Avgränsar sig från allt det som inte är skola, gör skolan tydligare och sänder hem hembrev med innehåll som handlar om kunskap och kunskapsutveckling snarare än att ringer hem och gnäller över saker som föräldrarna rimligen inte kan ta ansvar för, kanske inte ens behöver veta, för att de är just inte i skolan och där när det händer. Det är kanske viktigare att undervisningen får vara i fokus, innehållet likaså och att arbetet omsluts av tydlighet. Jag gillar övergångar från ett rum till ett annat för det är en tydlighet i det. Klassrummet ska vara en tydlig markering från något till något annat. Lärarrollen är ett unikt yrke med sina specifika uppdrag och kompetenser och dem ska vi polera fram och utveckla.

Jag har skrivit om detta tidigare … men vi måste rapportera hem om elevens lyckanden ofta och gärna, för elevernas föräldrar bör få höra sådant istället för hur skolan ständigt misslyckas med ordning, med vad eleven inte kan…

Vänd på det hela:

  • Vad kan eleven
  • Hur förmedlar vi våra lärarkunskaper till hemmen
  • Hur talar vi om skola
  • Hur talar vi om lärandet
  • Hur bemöter vi skolans frågor
  • Hur låter vi lärare då vi talar skola
  • Och hur samspelar vi med våra styrdokument
  • Vill vi sätta våra egna barn i vår skola? Ja, det är en smärtsam fråga men nödvändig!

Jag tror på skolan. Men jag tror vi måste jobba mycket med den. Jag räds den skola som inte är för alla. Jag oroar mig över sviktande ledarskap i klassrummen och i det stora hela. Jag längtar efter visionerna som knyts in i strukturen. Jag vill bli rumslig. Här och nu. Jag vill vara med eleverna, geografin och klassrummet. Vi måste tro på det vi gör vi lärare! Räta upp våra ryggar och erövra yrkesstoltheten. Vi behöver utveckla sammanhangen med ett rikt utbud av utvecklande hur.

Hur kan vi inte göra det?

This entry was posted in Läraryrket och lärarrollen, Styrdokumenten and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.