Det dagliga hälsandet

Igår föredrog jag hos Rädda Barnen. I stort sett talade jag om det allmänna hälsandet och att få lärarens blick och stund. Jag tänker att vi kanske i vår iver att vara vuxna glömmer detta med att vara människa bland människor. Vi ser barn som några vi ska fostra och denna fostransiver och uppdrag gör oss avsilda. Att vara en grupp som ska fostras gör att vi oftast blir trotsiga. Människan och barnet vill vara en värdig medmänniska, bli beraktad som en samtalspartner och samspelsmöjlig och delaktig. Det blir så fel om vi gömmer det där mänskliga som att ta i hand, tacka, visa glädje, dela glädje, se och bekräfta.

Vi är människor! Vi är det!