Det saknade av de saknade

Postat den 27/11/2010 av Anne-Marie Körling

Det saknade av de saknade.

Jag minns en kaffekopp på ett köksbord. Intill en tidning. Kaffet hade torkat in i kaffekoppen. I bottnen förtjocknade kaffet till något hårt. Skeden satt fast på fatet. Också ingjuten i kaffekoppens tystnad. Tidningen har fel datum. Alldeles fel nyheter ligger på köksbordet. Den avskavda pennan, de flagnade mörka partierna vilka fingrar har nött fram ur det gula vilade över det olösta korsordet. Det är det stummas språk då någon har lämnat.  Det vittnade om liv.

Och varsamt lyfter jag alltsammans ur tiden och in i minnet.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Skriv-anden i mig!
  2. Vi vill nog det bästa oftast!
  3. De tre pinnarna och sedan utvisning ur klassrummet
Det här inlägget postades i Barns rättigheter, Sorg och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Ett svar på Det saknade av de saknade

  1. Cecilia Bengtsson skriver:
    28/11/2010 kl. 10:13 e m

    Så vackert och poetiskt. Läser sakta varje ord. Tack.

Kommentarer är stängda.