Utdrag ur Jan Björklunds nyhetsbrev 101207
”Något jag tror att vi kommer behöva fokusera särskilt på, är formerna för undervisning i svenska skolan, alltså vad som sker i klassrummet. Det finns undersökningar som pekar på att det i Sverige gått väldigt långt vad gäller egen undervisning, där eleven i hög grad själv ansvarar för kunskapsinhämtningen. Detta fungerar kanske bra för de mest ansvarskännande eleverna, men inte för alla. Det kan vara en orsak till att skillnaderna i resultat för elever med olika socioekonomisk bakgrund ökar i Sverige. Vi har inte svaren ännu, men jag tror att det är en diskussion som måste föras framöver. ” (ur Jan Björklunds nyhetsbrev, Folkpartiet 2010-12-07)
Detta hämtade jag ur Björklunds nyhetsbrev. Jag tror att Björklund har rätt i detta. Jag hävdar att undervisningen ska sättas i fokus och lärare ska presentera en mångfald av hur. Det är hur undervisning utvecklas, hur lärarrollen får stöd och utmaningar, hur eleverna förstår undervisningen som bör fokuseras. Jag vill också gärna att vi diskuterar utan skuld och ansvarsförskjutelse – dvs – att vi börjar titta på undervisningar i ljuset av att lära av varandra, alltså vi lärare. Jag tycker inte heller det är värdigt att skolan inte betyder skillnad för barn. Det oavsett!
Björklund säger att vi inte äger svaren. Jag tycker om den tonen. Låt läraryrket presentera svaren. Vi har nu och framöver på oss. Det är i läraryrket uppdraget vilar. Och ansvaret om framtiden. Vi har våra elever framför oss varje dag. Låt oss börja med HUR! I Läroplan får vi VAD och VARFÖR. Och som alltid – barn har rösträtt! Den ska vi utveckla i relation till undervisning, innehåll och syfte!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
