Värderingsövningar – behövs de verkligen?

I undervisningen och i samspel med elever finns det naturliga åsikter och tankar hos eleverna och hos lärarna. Dessa skulle vi kunna kalla värderingar. Om vi då tillåter oss att samtala och diskutera kanske vi kan tänka oss att värderingarna som kommer naturligt i naturliga sammanhang, och i verkliga, kan utgöra en god grund att utveckla förståelse för varandra, våra likheter och olikheter, våra tankar och våra åsikter och våra generaliseringar. Klassrumsklimatet borde vara sådant att det tillåter detta.

Då det gäller värderingar så finns de överallt. Det kan handla om små och mycket vardagliga saker, som vad vi tycker om att äta eller inte äta i matsalen, hur vi tänker kring en författares text, vad vi gillar eller inte gillar.

Värderingsövningar behövs inte. Däremot behövs pedagogers öron för att fånga upp de lärande möjligheterna då värderingar skiljer eller förenar oss, uttrycks och förmedlas.

Vid konstruerade värderingsövningar måste rätten också ges att inte ha en uppfattning i frågan som lyfts fram. Den uppfattningen kan bottna i att man faktiskt inte har erfarenhet eller ännu har fått kunskap om det som eleven ska ha uppfattningar om.

Jag tror och vet att värderingar uttrycks hela tiden och att dessa värderingar kan tas till vara i de sammanhang de uttrycks och att de också är möjliga att utveckla lärande kring om de får uttryckas och utvecklas i en lärande kontext, dvs i verkligheten.

Jag tror inte på görandet att få en fråga och ställa sig i ett hörn med sitt svar. Jag tror inte på den form av värderingsövningar. Jag tror heller inte att dessa gör någon verkan mer än att de åskådliggör värderingar. Men om ingenting görs av det faktum att något åskådliggörs utan att sedan lyftas upp i ett större sammanhang, ett tänkande sådant, så är det just bara en gestaltning av att det finns värderingar. Inget arbete med dem.

Frågan är också om alla elever har kunskap om eller bör få kunskap om innan de ska få möjlighet att generalisera kring, dvs lära om. Det är först i sådana sammanhang värderingar, dvs tyckande och tänkande, personliga uppfattningar kan utvecklas. Det vill säga i en kontext där de kommer naturligt.

Med detta vill jag säga att jag hellre kopplar möjligheterna till att samtala om det som äger rum och lyfta detta perspektiv till en tänkande och reflekterande nivå. Det måste vi göra i skolan.

Lgr 11 synliggör detta redan på flera sidor, här lyfter jag fram texten på sidan 10:

Under rubriken MÅL som skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola:

  • att eleven kan använda sig av ett kritiskt tänkande och självständigt formulera ståndpunkter grundade på kunskaper och etiska överväganden
  • att eleven kan använda kan använda sig av det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt
  • att eleven kan samspela i möten med andra människor utifrån kunskap om likheter och olikheter i livsvillkor, kultur, språk, religion och historia

Skolan ska sträva efter attt vara en levande social gemenskap som ger trygghet coh vilja och lust att lära. Skolan verkar i en omgivning med många kunskapskällor.

Det här inlägget postades i Barns rättigheter, Strategier, Styrdokumenten, Värdegrunden och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på Värderingsövningar – behövs de verkligen?

  1. Elisabeth skriver:

    Jag delar din uppfattning om att våga ifrågasätta värdet av värderingsövningar. Som du skriver borde klassrumsmiljön vara sådan att samtalen kommer naturligt i verkligheten i vardagen. Men troligen är du en duktig pedagog. Jag tror inte att samtalen kommer på det som du beskriver i alla klassrum, men jag önskar att det vore så.

  2. pippi skriver:

    Jag är en naiv lärare/människa så jag tror att alla ”vi” lärare direkt tar tag i de samtal som uppkommer. Och som vi självklart tar tag i, för det är ju vårt uppdrag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.