Skrivna ordets kontextlöshet

Postat den 29 december 2010 av Anne-Marie Körling

Jag skriver förmedlande ord till en annan människa och upptäcker att den som läser det jag skrivit inte alls förstår min stämma och min röst. Det blir avigt. Och min röst är så vänlig i mina ord. Men mina ord blir trots det så fel hos mottagaren. Ibland önskar jag muntligheten framför de skrivna orden. Då hörs röstens vänlighet. Ibland undrar jag hur mina ord blir begripna här, där och överallt – i den skrivna form jag utger dem i.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Längtan efter en bibliotekarie!
  2. Om skrivandet: Den långa omvägen
  3. Gäspande lördag och ett elevgensvar över mitt arbete
Det här inlägget postades i Barns rättigheter. Bokmärk permalänken.

2 svar på Skrivna ordets kontextlöshet

  1. Morrica skriver:
    29 december 2010 kl. 2:58 e m

    Väldigt avigt kan det bli

  2. Bombadill skriver:
    29 december 2010 kl. 6:34 e m

    Det finns alltid en kontext hos mottagaren och ofta har jag tänkt hur viktiga riktiga möten är för att påverka denna kontext. Då kan det skrivna ordet kompletteras med något mer. När man inte är något litterärt geni så blir man väldigt glad över allt som kan underlätta kommunikationen. Sen skriver jag gärna, det skrivna är också en suverän kommunikation på sitt sätt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.