Det är barnets rätt att få ett namn och genom sitt liv få äga just sitt egna namn. Rätten till sitt namn kan verka självklar men överallt ser man spår av hur denna rätt förringas. Barnets rätt till sitt namn gör att man aldrig i några verksamheter kan ersätta namnet med exempelvis en hink, kanin eller elefant. Barnet kan mycket lätt och mycket tidigt förstå sitt eget namn som en bild – VENDELA – och med större värdighet få sitt liv och sina verksamheter kopplade just till sitt egna namn.
BARNETS RÄTT TILL SITT NAMN I SKOLAN: Det är en synnerligen viktig rättighet barnet har i skolan, den att bli namngiven. Att få sitt namn omnämnt och relaterat till. Att namnge är en viktig sak och faktiskt ett förhållningssätt för lärare och … ja all personal vid skolan.
I skolverksamheterna är barnet rätt till sitt namn ibland försvinnande, som om namnet ibland glöms bort. Vi kanske inte heller är alldeles säkra på vad alla barn heter! Vid stora klasser och många klasser är lärarnas förmåga att namnge elever viktig. Jag brukar alltid ha elevlistan i hand för att skissa upp en karta över mina relationer och att jag verkar för att säkerställa att alla barn har fått sin rätt. För med namnet kommer också rätten att agera och inbjudas i aktioner.
Vi borde i allt högre utsträckning nämna barnen vid namn och det ofta och mycket. Vi kan mycket väl lägga till barnets namn då vi ger barnet/eleven talutrymme;
– Ja, jag tycker att vi alla lyssnar till AFROZ!
och samtidigt relatera till det eleverna givit synpunkter på:
– Precis som Anton, Rebecca och Isabella berättade …
Och då vi skyndar oss igenom korridorerna försöka se eleverna som är där och kanske om vi kan och vet säga ett medvetet:
– Hej Lucia, America och Ludvig!
Under elevkonferenser är det en absolut sak att alla elever omnämns med sina namn. Att eleverna i klassen värdig förs upp och samtalas om och namnges. Dessvärre kanske elevvårdskonferenserna i för stor utsträckning handlar om att namnge eleverna som behöver någon stöd eller för att påtala brist. Detta räcker inte för att namnge eleverna i skolsammanhang. Alla elever ska få ha och bli namngivna.
BARN SOM FAR ILLA, MOBBAS och RETAS: Barn ska också förstå att det är en rätt att få heta sitt namn och den rätten är barnets egna rätt. Vid mobbing och tråkningar försvinner namnen bort och ersätts med andra mindre bra etiketter på barnet, vilka uppfinnes i sådan rikedom att det kan förvåna. Och nåväl, också här har barnet sin absoluta rätt till sitt namn.
I alla mänskliga sammanhang där man vill förminska och tillintetgöra en människa tar man bort rätten till namnet. Oftast ersätts namnet med siffror. Kraften i namnet är kopplad till rätten att vara människa.
Den som en gång läst en saga och/eller lekt en lek vet också vilken kraft som finns i namnet. När man i leken ger sig själv ett annat namn så blir man, för ett ögonblick eller för många timmar, denne, och blir, i leken, bemött som denne.
Namn är oerhört viktiga, att förringa namnet är att förringa personen.
Ett viktigt inlägg, så bra att du tog upp ämnet!
Hej!
Jag läser ofta din blogg med glädje och håller ofta med. I det här fallet så har jag dock en helt annan åsikt. Jag tycker du förenklar situationen alltför mycket. Jag hårddrar det hela åt andra hållet nedan:
Om man jämför med sagans värld enligt ovan, så är det ofta så att man genom att kunna en demons namn så kan man besvärja den. Nu är inte våra elever demoner, men det ligger ett maktförhållande i att tilltala folk med namn. Det var väl uttänkt i den gamla skolan då läraren till och med tilltalade eleverna med titel och efternamn. Genom att säga namnet så talar man om individen som någon annan, som en tredje person. Personen blir ett ting och någonting som kan hanteras. Det befäster maktrelationen i klassrummet. Den enda gången man tilltalas med namn i vår kultur är i princip när någon är arg på en. De gånger min fru säger mitt namn så duckar jag och undrar vad för fel jag har gjort.
Sanningen ligger naturligtvis någonstans mitt emellan dessa båda extremer, men att tro att man genom att använda elevernas namn skapar goda relationer är ett misstag. Det gäller att se eleven som individ, och handlar inte om man säger namn eller inte.
Jag håller med om namnet också kan användas som maktmedel. Men återigen – allt vi gör i skolan ska omslutas av en utvecklad människosyn. Namnet kan inte användas annat än som en vilja till kommunikation, referens, namngivning, omslutande vänlighet….
Så rätt du har A-M som alltid 😉
Stefan jo nog är det så men det beror på intonationen av namnet eller hur?
En av min favorit citat komer från Astrid Lingdgrens Madicken. I början när vi får reda på vad hon heter… Det går ungefär så här… egentligen heter hon Margareta men det kallas hon endast då hon gjort något dumt. Hon kallas förresten rätt ofta för Margareta…
Men om ens namn förknippas med något mindre kul, vad anser du om att byta namn då? Kan bli så jobbigt senare även i arbetslivet.
Oj det där är en svår fråga. Jag tänker att namnet är viktigt. Men att namn svärtas är allvarligt. Jag vet att flera med namn från andra kulturer byter namn för att få arbete. Jag tycker det är mycket märkligt. A-M