Läsaren fängslar författaren

Läsaren fångar också författaren. Har man upptäckt sin författare och författarens berättelser och vill ha dem just så kanhända att författaren tvingas stanna i sin berättarform. Tillåter vi överskridanden? Gränsöverskridanden? Klarar vi av att inte känna igen oss? Hur generös är läsaren?

Det här inlägget postades i Litteratur och läsning och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Läsaren fängslar författaren

  1. Plura skriver:

    Det var en ny tanke du planterade i mitt huvud. Hur är det med oss som skriver. Gör vi det för att tillfredsställa läsaren eller oss själva. Om vi gör det senare kan det ju hämma berättandet tänker jag.

    När jag skriver har jag oftast tanken att det här vill jag berätta för ingen annan har gjort det. Enkelt sagt, skriver jag till mig själv och ingen läsare. Men finns det en läsare som tycker om det jag skrivt, jätte kul.

    Men blir det en succé förpliktigar det ju för den som skriver. Det har skapats förväntningar som ska levas upp till.

    Tankar från Plura en reflekterande sista söndag i januari 2011.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.